fairytale

Sagan om Sjöblöt och Rosendöd

[läs även den version som funnits med i debuggern]

I tidens begynnelse, även kallat våren i ettan.

Kapitel 1

Det var en gång två unga, vackra och oerhört intelligenta men ack så lata flickor som hade börjat Datateknik på KTH, Sjöblöt och Rosendöd. Sjöblöt hade, sin lathet till trots, blivit klar med en uppgift som Rosendöd ännu kämpade med. Eftersom Sjöblöt var en så godhjärtad flicka hade hon glatt lovat att hjälpa sin vännina Rosendöd med uppgiften och mötte henne en torsdag förmiddag i Klocktornet. Men de hade inte hunnit sitta länge förrän en hemsk häxa kommer in, den fruktade Jag-vill-inte häxan, som tvingade de båda stackars flickorna på lunch, en riktigt lång lunch. Den hemska häxan fick hjälp av en elak trollkarl vid namn Ni-måste-köpa-skor som tvingade Rosendöd att köpa sig ett par skor och den mindre motståndskraftiga Sjöblöt att köpa TVÅ par. Slutligen lyckades de båda flickorna att kämpa sig tillbaka till datasalen för att labba lite, men då hade klockan blivit så mycket att de snart var tvugna att åka hem.

Tillslut lyckades Rosendöd slutföra sin uppgift tackvare en snäll och blyg liten varelse, Tors Björn, som levde ute i sagoskogen. Rosendöd blev sååå lycklig och lovade att återgälda hjälpen någon gång. Tors Björn bockade djupt och försvann tillbaka in i skogen.

Kapitel 2

Nu var det åter igen dags för Sjöblöt och Rosendöd att sätta sin intelligens på prov. Om de lyckades lösa ett antal obegripbara uppgifter på ett annat språk på en viss tid så skulle de komma ett steg närmare en liten present från det mäktiga Kungahuset CSN. Kungahuset hade nämligen utlyst en tävling som gick ut på att alla som levde under stor press och sov så lite som möjligt men ändå lyckades prestera resultat i form av lösta uppgifter och klarade tentor skulle få en liten bonus i form av ekonomisk möjighet att fortsätta leva under samma förhållanden ett år till.

De båda flickorna hade noga förberett sig inför utmaningen och på sin enda lediga dag skulle de ta sig an uppgiften. Men ack, det var dock en sak de hade glöm att ta med i beräkningarna, nämligen det fruktade monstret Internet. Han fångade Sjöblöt och Rosendöd i sitt förgiftade nät innan de ens hunnit säga Coca Cola och snart satt de båda där trollbundna framför datorerna och läste mail.

Flickorna kämpade förtvivlat för att komma loss ur Internets hemska grepp men deras kamp var fruktlös. Tillslut dukade Sjöblöt under av förtvivlan men Rosendöd kämpade tappert vidare. Men vänta! Vem där? Är det inte en vacker riddare som kommer där framme? Rosendöd ropade ett svagt "Hjälp!" till riddaren som tursamt nog hörde henne. Han red fram till Rosendöd och såg vad som hade hänt. Riddaren svingade sitt stora svärd mot det hemska monstret Internet som efter en fruktansvärd kamp drog sig tillbaka till sin håla och riddaren vände sig åter mot Rosendöd.
- Och vad heter Ni min sköna mö? frågade riddaren Rosendöd.
- Rosendöd, pep Rosendöd. Och vem är Ni som kommer så lämpligt?
- Jag är riddare HackeBiff av ordern Trolleholm som är ute på kungligt uppdrag, sade riddaren och rodnade, som en riddare bör i närvaron av en vacker jungfru.
Tycke uppstod mellan de båda och när de lyckats få liv i Sjöblöt slog de följe, riddare HackeBiff i sitt kungliga uppdrag och Sjöblöt och Rosendöd i deras strävan att vinna tävlingen utlyst av CSN.

Kapitel 3

På den tredje dagen av deras resa mötte följet en liten man vid vägkanten. Han sade sig tillhöra en sekt som trodde att objektorientarad programmering löste alla världens problem, speciellt då man programmerade i Scheme. Han hade en uppgift åt följet att lösa, om de ville förstås, ingen skulle känna sig tvingad. Men han gjorde klart för alla tre att uppdraget ingick i både CSN's tävling och var på Kungens order, med andra ord det var svårt, näst intill omöjligt att tacka nej.

Sjöblöt och Rosendöd kämpade hårt med uppgiften. De försakade allting; sömn, mat, män och annat. Efter långa, sena timmar så sökte de båda flickorna upp den lilla mannen för att redovisa deras lösning, riddare HackeBiff hade ännu inte dykt upp. Till flickornas stor lycka var deras lösning korrekt och eftersom de löst uppgiften så snabbt så fick de en liten bonus i form av en magisk trollstav som senare skulle vara dem till stor hjälp. När flickorna glada i hågen gick därifrån mötte de riddaren. När han fick höra att de var klara och att de dessutom fått bonus när han själv var långt ifrån färdig blev han rasande. Han blev inte bara arg, han började dessutom...förändras. Inför de förfärade flickorna transformerades riddare HackeBiff till någonting oformligt och farligt, ett fruktasvärt, muterat monster med onda avsikter. Sjöblöt och Rosendöd vände om och sprang utan att vänta på monstret skulle anta sin rätta skepnad till fullo.

Deras flykt förde dem till en stor ogästvänlig skog, men flickorna hade inget annat val än att ta sig igenom den, att vända tillbaka och möta den föredetta riddaren var inget alternativ. Skogen var mörk, fuktig och Sjöblöt och Rosendöd kännde hur någon eller något bevakade dem och deras vandring genom skogen. Men efter en stund kom de fram till en ljus liten glänta där solen strilade ner och bildade en liten guldfärgad oas mitt i skogen; en utmärkt plats att stanna och vila på.
-Vilken lustig stubbe som står här mitt i gläntan, sa Sjöblöt förtjust och satte sig på den.
Men det skulle hon inte ha gjort, för så fort hon satt sin lilla bakdel på den mossbeklädda stubben hördes ett illvrål från stubben och ett litet ludet troll kom utrusande ur den.
- Vem är det som sitter på mitt hus, röt trollet ursinnigt!
Sjöblöt och Rosendöd förklarade snabbt vilka de var och Sjöblöt bad så hemskt mycket om ursäkt för sitt intrång. Efter en stund av förklaringar och ursäkter lugnade sig trollet så pass att de kunde bli ordentligt presenterade för varandra. Det lilla ludna trollet sade sig heta justTrollet och verkade trots allt rätt förtjust över att ha fått besök av två trevliga flickor. Det kunde bli rätt ensamt där ute i skogen.

Kapitel 4

Flickorna stannade en stund hos Trollet men var snart tvugna att gå igen, de ville inte riskera att monstret skulle hinna ikapp dem. De fortsatte i rask takt längs en hemlig stig som Trollet visade dem. "Den snabbaste vägen ut ur skogen", som han sade. Men det visade sig att det inte bara var Trollet som visste om stigen, Sjöblöt och Rosendöd träffade på ett helt menageri, med jonglörer, clowner, eldslukare... ja, allt man kan tänka sig. I hopp om att monstret inte skulle leta efter dem i en cirkus, sällade sig flickorna till gruppen och gjorde sitt bästa för att anpassa sig. Cirkusmänniskorna visade sig vara riktigt lustiga typer så Sjöblöt och Rosendöd trivdes riktigt bra. Den spröda Rosendöds trivdes extra bra tack vare den uppmärksamhet hon fick från en av teknikerna, Barl. Sjöblöt åsamkade sig en lätt förkylning, men en av clownerna gav henne en medicin som gjorde att hon återhämtade sig snabbt. Efter att ha rest med cirkusen i en vecka så kände sig de båda flickorna så pass säkra att de återigen vågade resa själva. Men de fick inte fortsätta helt själva, Barl och Rosendöd hade blivit så betagna i varandra att de inte ville skiljas åt, så nu var de tre personer som färdades tillsammans. Sjöblöt mindes hur det hade gått när de senast hade utökat sitt resesällskap och höll tummarna för att det hela inte skulle utveckla sig på samma sätt ännu en gång.

Efter bara ett par dagar så kom de till en stad, Kåren, där de stannade till ett tag. Sjöblöt och Rosendöd ville veta om de kunde få någon information om tävlingen och frågade därför en ortsbo om det fanns någon representant från kungahuset CSN närvarande i staden. Mannen hänvisade dem till ett kontor i slottet mitt inne i staden. Precis när Sjöblöt och Rosendöd kom fram till slottet så hörde de ett fasansfullt vrål bakom dem. Monstret hade hunnit ikapp dem! Innan de visste ordet av så hade de blivit förda högst upp på taket till slottet. Monstret krävde en lösning till uppgiften som Sjöblöt och Rosendöd så fint hade klarat av. Dessutom ville han veta var de hade tagit vägen. Hur hade de hunnit så långt innan han han ikapp dem? Vem hade hjälp dem? Sjöblöt och Rosendöd vägrade svara. Varför skulle de släppa ifrån sig något de kämpat för så där utan vidare. Och till en så vidrig varelse. De ville inte heller berätta något om cirkusmänniskorna. Vem visste vad ett sådant monstret skulle kunna hitta på. Men monstret hade skaffat sig oanade färdigheter inom ämnet tortyr och satte genast igång. Han utsatte Sjöblöt och Rosendöd för en intensiv sol-tortyr, följt av stora doser ångest och samvetskval. Flickorna gjorde sitt bästa för att klara av de oerhörda känslostormarna och lyckades riktigt bra. Men då satte monstret in dödsstöten: digitaltekniks läsning! Aaargh! Det blev för mycket. Sjöblöt och Rosendöd nickade överenstämmande mot varandra och började sakta berätta.

Kapitel 5

När Sjöblöt och Rosendöd hade berättat så mycket de kom ihåg av sin lösning släppte monstret dem i tron att nu var de oskadliggjorda. Men så var icke fallet! Som alla vet är monster extremt allergiska mot ord som börjar på "t" så Sjöblöt och Rosendöd gick till attack.
- Tröttsamt, träligt, trist, tråkigt!
- Trivsam trafik träffar trasiga tallrikar!!
- Tidlösa träd tycker T-röd tillför tavlor trivsel!!!
Det dröjde inte länge förrän monstret hade fått nog och segnade ihop till en blöt liten fläck på Kårens uteservering. De hade segrat!!!

Efter att ha firat sin seger med varsin festmåltid bestående av lövbiff med pommesfrites och beanesås upptog de igen sitt sökande efter en representant från kungahuset CSN. Efter några turer med diverse institutioner och tentor hittade de båda flickorna slutligen själva kungen av CSN. Han lyssnade uppmärksamt på flickornas historer om hur dåligt de hade mått under sin flykt från monstret och om alla långa jobbiga turer till institutionerna och tentorna och utnämde dem på stående fot till vinnare i tävligen. Dock på ett villkor; att de ställde upp nästa år igen! Så det var inget annat för flickorna igen att ge sig ut i världen för att lösa uppgifter och tentor under press. Naturligtvis skulle de få alltför lite sömn nästa år också, men det var ju intiutivt sjävklart!

Det blev höst och flickorna begav sig söderut. De stannade i ett rike som lovade massor med tillfällen att må dåligt, och dåligt mådde de. Galloperande hästar och dåliga ritprogram fyllde deras tid och dessutom var rikets ledare, Pujopujo, en diktator utan like. Han införde dagligen nya regler som alla var tvugna att följa. En del av reglerna hjälpte visserligen Sjöblöt och Rosendöd att må psykiskt dåligt, men han behövde ju inte gå till överdrift! De var tvugna att utföra en mängd uppgifter utan direkt syfte och mening, och rita komlicerade intetsägande diagram med cirklar, pilar och streck. Fruktansvärt!!! En dag hade diktatorn infört en ny regel; alla var tvugna att närvara vid långa, urtråkiga tal som hölls i en fängelseliknande cell i rikets utkant. Tyvärr missade flickorna det första talet som hölls av Pujopujo själv och råkade sjävklart i onåd hos ledaren som lät häkta dem och kastade dem i fängelse!!!

Läs den spännande fortsättningen som kommer snart...
---
Sjöblöt