F d
Skogsindustrihuset, Natur och Kulturs bokförlag
(Karlavägen
31, Villagatan 1)
Huset byggdes
mellan 1958-1961 av Svenska Skogsindustriföreningarna. Huset har ovan jord sex våningar med kontor och konferanssalar. Under byggnaden finns tre källarvåningar med
bilgarage, arkivlokaler samt sammanträdes och förhandlingslokaler.
Arkitekt var Sven
Markelius. Han var en av dåtidens mer kända svenska arkitekter, han har bland
annat ritat tredje Hötorgsskrapan, Kungliga Tekniska Högskolans kårhus och
delar av FN-skrapan i New York.
Området som huset
är byggt i, norr om Humlegården, karakteriseras av sitt öppna byggnadssätt och
de lummiga trädgårdarna, allt i nära anlutning till den öppna Karlavägen och
den gröna Humlegården. Arkitektens avsikt var att ”genom materialval och
detaljbehandling kunna bevara och anknyta till det väsentliga i denna miljö”.
Bland annat därför är takvåningen indragen med resultat att det blev plats för
rymliga och planterade terrasser. Ursprungligen var det även en indragning på
gavlarna, alla var indragningar utrustade med stödanordningar för att kunna
stödja ett lövtak, om terrasserna idag
är planterade känner jag inte till.
Även bottenvåningen är inlagd i portiken vilket förutom sin praktiska
funktion (från början var det tänkt att bilar skulle kunna stanna där under tak),
tillsammans med den indragna takvåningen, bidrar till att något reducera
byggnadens massiva framtoning. På tomten i övrigt finns också en viss
vegetation men den är delvis svår att se från Karlavägen respektive Villagatan.
Huset är
modernistiskt till sin utformning med tydlig påverkan från minimalismen och
brutalismen. Den nästan helt platta frontfasaden, till exempel saknas utvändiga
stuprännor, ger ett ganska anonymt intryck vid första anblicken. Men börjar man
sedan se huset som en helhet upptäcker man snart att arkitekten har lyckats väl
med att ge huset en viss tilltalande stil med hänsyn till de kostnads och
utrymmeskrav som har ställts. Vid närmare betraktelse lägger man också märke
till detaljerna, fönstren med karmar och fönsterbågar utvändigt belagda med
teak och de inbyggda rullmarkiserna till fönstren. De delvis fönsterlösa
gavlarna är belagda med natursten, sågad Kulla-granit, och betong.
Invändigt är
huset karakteriserat av de ursprungliga ägarna, skogsindustrin, med viss
reservation ty huset har renoverats. Invändiga fönsterkarmar och bågar belagda
med furu, dörrar med faner av furu, konferenssalstaket och dess långväggar är
likaså i furu.
Huset består av
entréplan och fyra stycken likadana kontorsvåningar, en takvåning samt källare
i tre plan. I kontorsvåningarna är arbetsutrymmen och kontor lagda ut mot
fasaden, inåt finns dubbelkorridor,
hiss, trappa, toaletter etc. Ovanför översta kontorsvåningen finns konferenssal
för cirka hundra personer, personalmatsal, bar och kök. Dessutom finns där en
mindre representationsmatsal med kafferum. Under entréplanet finns tre
källarvåningar, det översta med sammanträdes och förhandlingslokaler. De två
undre innehåller bilgarage och arkivlokaler, dessa två sträcker sig över nästan
hela tomtytan och sträcker sig nästan ända ut till Karlavägen.
Vid entrén finns
en stor keramikutsmyckning gjord av konstnärerna Anders Liljefors och Signe
Persson-Melin. Trädgårdsmurens bronsbokstäver har designats av Nisse Skoog.
Personligen
tycker jag inte dyggnaden definitivt inte kan sägas falla in i Villagatans
övriga arkitektur, men frontfasaden till Karlavägen kan med lite god vilja
sägas passa in mer naturligt i sin omgivning.
Markelius S., Kontorshus
i Stockholm, Skogsindustrihuset, Arkitektur, nr 11, 1961.
Rudberg E., Sven
Markeluis, Arkitekt. Arkitektur Förlag, Stockholm, 1989.
Watkin D., A History of Western Architecture, Second Edition, Laurence King Publishing, London 1996.