Bamse och tron

Trots att religion och tro knappast nämns i serierna, är de moraliska värderingarna av sådan karaktär att det är oundvikligt att ibland associera till vissa passager i Bibeln. Kanske är referenserna till Matt. 5:4426 tydligast (otaliga är serierna, där Bamse är snäll mot sina fiender och låter dem få tårta istället för stryk - som Skutt vanligtvis förespråkar) men även Matt. 5:39 får representera en åsikt som vanligtvis delas av Bamse (han slåss aldrig, utan överser med de dummas beteende). Tio Guds bud kan tyckas utgöra grunden i den lära som Rune Andréasson förmedlar till sina unga läsare. Det handlar om att man inte ska ljuga, stjäla, dräpa, slåss, mobba, fuska eller vara allmänt elak. Utan istället vara vänlig och hjälpsam mot sina medmänniskor.

Men dessa värderingar är ju inte specifika för den kristna tron. Det har påpekats att det faktum att "stora delar av den moral som förmedlas i serien går att föra tillbaka till Bibeln beror istället på att vår västerländska kultur, trots sekulariseringen, vilar på religionens grundvalar"28. Därför kan man säga att det moraliska imperativet snarare bygger på en allmänt hållen västerländsk grundsyn på hur man ska bete sig mot varandra i ett samhälle. Andréasson säger själv: "Folk som är kristna uppfattar ibland att de har patent på moral. Bamses moral sammanfaller ofta med kristen moral. Det faller sig naturligt."29

Att Vargen drömmer om ett kyrkbröllop är intressant, eftersom inga kyrkor annars förekommer i Bamses värld
Det är egentligen förbluffande att notera hur lite kyrkan är med i serierna. Någon kyrkobyggnad förekommer över huvud taget inte under hela åttiotalet30. När Bamse och Brummelisa gifter sig (8-81) är det i ett stall (åtminstone är bröllopsfesten placerad där) och när Lille Skutt och Nina Kanin gifter sig (9-85) är det heller inte någon kyrka inblandad. Vare sig Bamses eller Skutts ungar döps och inga andra sakrament är heller representerade. Julen firas dock, men denna framställs snarare handla om julklappar och tomtar, än att vara en stor kristen högtid31. I julnumret -87 dras dock paralleller till Matt. 2:932, när bamseungarna leds hem av en stjärna som lyser starkare på himlen (som dessutom är molnig) än någon annan stjärna. Skalman håller med om att det faktiskt är Julens Stjärna men menar ändå att det är "gamle Jupiter" de har att tacka. Huruvida detta är ett bekännande - eller ett avfärdande - av den kristna tron är upp till läsaren att avgöra.
Julkalendern som finns med i julnumren har 25 luckor, vilket alltid leder till en viss förvirring hos läsarna. Särskilt som den 25:e luckan innehåller fredstecknet, vilket Andréasson motiverar med att juldagens budskap är "Fred på jorden". Men alla tycker inte om fredstecknet: "En kvinna i Sundsvall startade i vintras en aktion för att 'kristna föräldrar' skulle sluta köpa Bamse-tidningen till sina barn. Den kristna moralisten i Sundsvall ogillade att lucka 25 i Bamses julkalender innehöll fredstecknet. -Hon såg det som en hednisk djävulssignal och menade att jag hädade säger Rune Andréasson och skakar på huvudet"33.
Detta tar Andréasson också upp på Brevsidan i 3-90, där han förvånas över hur folk kan tro att Gud är så småaktig i detaljer. Han skriver vidare att ingen vet hur det blir när vi dör, men tänker sig ändå att vi alla en dag står inför Gud på Yttersta Domen. Om vi då ska få tillträde till Guds paradis, är det nog inte småsaker som avgör det hela. Istället spekulerar Andréasson att det är engagemanget för "dessa mina minsta"34 som har betydelse för vår dom. Han avslutar med att hänvisa till slutet på Matteus-evangeliets tjugofemte kapitel.
Huruvida han skrev detta för att lugna de upprörda kristna eller för att väcka ännu mer debatt, framgår inte. Men den avslutande meningen i den allegoriska berättelse som används för att förklara hans ståndpunkt är verkligen kontroversiell. Troligtvis finner humanisten Andréasson Matt. 25:4135 aningen hård och säger istället "Guds svar till de andra (de förbannade, min anm.) överlåter jag till Henne själv". När så odramatiska företeelser som vissa tecken i julkalendern upprörde känslor, vad borde då inte denna könsbestämning av Gud ha orsakat för stämning bland de kristna fundamentalisterna?

Skalman anammar Jesus retorik för att förmedla sitt budskap
Om det var oklart med budskapet angående Julens Stjärna, finns det andra, mer oomtvistade, äventyr som har uppenbara likheter med berättelser ur Bibeln. I Det är fult att fuska, men... (3-82, 12-89) märks tydliga referenser till avsnittet om kvinnan som skulle stenas36. När Valdemar Varg ska straffas för sitt fusk under kulspelandet får alla ta fem kulor ur Valdemars kulpåse. "Den går först som aldrig någonsin har fuskat eller försökt att fuska eller har velat fuska" bestämmer Skalman. Ingen i Bamses gäng kan ställa upp på det, så Valdemar går fri. I nästa serieruta undrar Bamse hur Skalman kunde komma på något så fint, varpå Skalman svarar att det inte var han som kom på det, utan att han bara läst något mycket liknande i en bra bok. Andréasson menar att "berättelsen om kvinnan som skulle stenas är en av de bästa som skrivits. Bibeln innehåller många bra berättelser"37.
Född i en metodistkyrka i Lindome och med sju-åtta år i söndagsskola bakom sig har Andréasson goda grundkunskaper i den kristna läran "-Jag lärde mig Bibeln ganska bra, eftersom jag inte var intresserad av att sjunga"38. När han på Brevsidan i 9-84 får kritik från några mer fundamentalistiskt kristna, som vänder sig mot de avsnitt i Bamses Skola som behandlar jordens och livets utveckling och att jorden skulle ha skapats på sex dagar, är han inte sen att svara: "Men i Bibeln står också att 'en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år är såsom en dag' (Psaltaren 90:4 och Petrus andra brev 3:8)", vilket ger ett både påläst och bildat intryck.

Matt. 5-44 enligt Bamse
Differentieringen av begreppen tro och vetande är annars en fråga som går igen på många ställen i tidningen. Skalman tillfrågas ibland vad han tror i olika frågor men svarar då att han tror vad han vet, och om han inte vet någonting uttalar han sig inte heller. I många Bamses Skolor (7-86, 5-87, 6-88) tas astronomi och vetenskap upp och ställs mot den, enligt Andréasson, förkastliga astrologin. I Skalman och trollkarlens röda blomma i 10-88 är det på grund av skurkens vidskeplighet som Skalman kan fånga honom och sätta honom i fängelse med orden "Du skulle ha läst lite om verkligheten i stället för dina trams-böcker om astrologi och annat skrock". Denna fråga engagerar verkligen Andréasson och han är även hård mot de kristna som genom historien motverkat vetenskapen, genom sina trångsynta religiösa åsikter. Tydligast märks det av hans försvarande av Hypatia. Den intellektuelle Skalman avbildas ofta med en skylt med texten "Denna gång ska Hypatia försvaras!" uppsatt på väggen i sitt rum. Under åttiotalet passerar denna bild läsarens ögon i mängder av serier, men det dröjer fram till nittiotalets början innan en ordentlig förklaring ges. I början av 1990 utlyses en tävling för dem som kan förklara vem Hypatia var och på Brevsidan i 5-90 förklarar Andréasson hennes historia:

"...den sista av de stora forskarna var HYPATIA, astronom, fysiker, filosof, en lysande föreläsare. Och kanske märkligast av allt: Hon var kvinna i en tid då kvinnor saknade de flesta rättigheter.

Kyrkan med ärkebiskop Kyrillos i spetsen hatade hennes lärdom och vetande, så har kyrkan nästan alltid gjort. Konstigt nog!
Man hetsade folket att bränna biblioteket [i Alexandria] med alla 'hedniska' bokrullar och att mörda Hypatia. Det sägs att hon flåddes med snäckskal.
Därmed försvann sjuhundra års kunskap för att ge plats åt vidskepelse."

Att Andréasson vurmar för denna vältaliga kvinna, är uppenbart. Men vad är det Hypatia symboliserar?

Antagligen är budskapet tveeggat; dels symboliserar Hypatia vetenskapen, som ska försvaras mot den onda vidskepligheten, som inte bara sprider irrläror, utan även mördar. Dels får Hypatia stå för alla starka kvinnor som blir motarbetade - inte bara inom vetenskapen, utan på alla plan.
Detta tämligen aggressiva angrepp på kristendomens historiska brott blir Rune Andréassons sista starka inlägg i frågan. Eftersom han gav ifrån sig tidningen ett par nummer senare är det lätt att tänka att han länge planerat att få det sagt, men utan att det blivit av. När det nu drog ihop sig till pensionering, blev detta försvarstal något av hans testamente. Ett testamente till försvar av en stor kvinna; en folkbildare av hans eget skrot och korn.

Noter

26 "Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder"
27 "Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till honom"
28 Maria Sundkvist i tidskriften Bild & Bubbla nr 2 -93 sid 24
29 Svenska kyrkans tidning nr 34 -87 s 25
30 Med undantag från Tivolivsfarligt i 9-88, då Mini-Hopp går till väders med en ballong och sätter sig på kyrktuppen. Något underliggande kristet budskap står dock inte att finna i serien och kyrkan fyller heller inte någon annan funktion, än att vara en hög byggnad. Dessutom finns det alltså med en präst när Vargen drömmer om giftermål som synes på bilden.
31 På Brevsidan i 12-85 nämns solgudens fest, Midvinterbloten, i viss mån som upphov till dagens traditioner.
32 "...stjärnan som de hade sett i östern gick framför dem, till dess att den kom över det ställe där barnet var. Där stannade den."
33 Tidskriften Bild & Bubbla nr 1 -91 sid 7
34 Matt. 25:34; Matt. 25:40
35 "Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar"
36 Joh. 8:7
37 Svenska kyrkans tidning nr 34 -87 s 25
38 Svenska kyrkans tidning nr 34 -87 s 25
Kommentar till not 38: Denna självkritiska uppfattning om den egna musikaliteten är troligtvis korrekt, om man utgår från att det var författaren som gjorde valet att inte låta uppläsaren Olof Thunberg stå för fler av de musikaliska inslagen på den kassett med berättelser som givits ut. I något enstaka parti tillåts Thunbergs tonsäkra basstämma att blomma ut i sång, men annars är det barn med mer varierad begåvning som står för denna. Även en manskvartett figurerar och kvaliteten hos denna är också tvivelaktig.

Thunberg är visserligen inte heller han någon skolad sångare - snarare en oslipad diamant med stor sångarglädje och talang - men nog kan tänkas att han hade gått långt även inom musiken om han bara givits chansen. Tyvärr hindrades han alltså av Andréassons brist på musikalitet - och dennes val att mestadels låta diskantröster gestalta hans verk.